Kommunalpolitik 1913

Backa Mårten i sammanträdestagen. Backa Mårten är nr 2 från höger. Huruvida det gäller kommunalnämndssammanträde är okänt.
Backa Mårten i sammanträdestagen. Backa Mårten är nr 2 från höger. Huruvida det gäller kommunalnämndssammanträde är okänt.

Hundra år har gått, tre generationer. Jag hade i vintras anledning att leta efter information ur kommunens protokoll från de här åren omkring första världskrigets utbrott. Protokollen visar att det var en annan värld minst sagt.
Vid slutet av år 1913 hade Ovanåkers socken 4774 invånare. I Alfta fanns det 6219 och i Voxna 1668 invånare. Hundra år senare är det faktiskt dryga tusentalet färre. En industriarbetare tjänade ungefär 40 öre i timmen. Man jobbade givetvis även lördagar. Det dröjde till 1919 innan det blev lagstadgat med 48 timmars arbetsvecka, så många jobbade 50-60 timmar per vecka ännu. En arbetsvecka om 50 timmar gav då en veckolön på 20 kronor.
Under året 1913 hade man kommunalstämma sex gånger på Folkets Hem och ungefär en gång i månaden hade den sammanslagna kommunalnämnden och fattigsvårdsstyrelsen sammanträde. Kommunalstämmans ordförande var Johan Lindén och Backa Mårten Olsson svingade ordförandeklubban i kommunalnämnd/fattigvårdsstyrelse. Dessa båda var de enda ledamöterna som hade arvoden, Lindén 100 kr/år och Backa Mårten 500 kr/år.

Budget 1913

Socknens totala budget var ungefär 64 000 kronor. Eftersom skolstyrelsens protokoll inte finns i kommunens arkiv har jag beräknat deras budget:

Skolkassan 23 000 kr
Ränta och amortering på järnvägslån 17 809 kr
Fattigkassan 13 365 kr
Kommunalkassan 6 343 kr
Kyrkokassa, Prästgård, Tingshus etc 3 193 kr

Man kan konstatera att den år 1899 invigda Dala-Helsinglands Jernväg drog en hel del slantar för inblandade socknar. Annars låter det som i våra dagar ”skola, vård och omsorg”. Även kommunalkassans pengar går mestadels till sådana ändamål, nämligen löner till doktor, barnmorskor och fjärdingsman.
Hur mycket är då detta i dagens penningvärde? Uppräknat med konsumentprisindex blir dessa 64 000 kr knappt 3 miljoner kronor för Ovanåkers socken. För hela vår kommun är driftsbudgeten i år drygt 500 miljoner kronor. Så nog är det skillnad!

Kommunalnämnden/fattigvårdsstyrelsen

Det som man nästan uteslutande sysslade med var egentligen fattigvård, som det hette på den tiden. Det kan konstateras vid genomgång av protokollen. Budgeten om 13 365 kr för fattigkassan skulle räcka till 19 personers inackordering och bidrag till 47 familjer. Och sedan tillkom några tusenlappar av summan ovan till sjukvård, medicin och tillfälliga understöd i olika former. Det fanns inga tjänstemän som tog hand om ärendena, utan besluten fattades på nämndens möten och ibland av Backa Mårten eller någon annan av ledamöterna. Och det var verkligen beslut i både stort och smått. Jag har ur protokollen valt en del noteringar, som vi finner litet udda. Fast då var det här säkert helt naturliga saker. Och tänk – det är inte längre tillbaks än hundra år!

Hundskattekassan

En hel del av småutgifterna för fattigvården täcktes av hundskattekassan. Man finner varje år en punkt i ett av protokollen en lista på alla de hundägare, som under fjolåret inte betalat sin hundskatt.
§ 19 från den 5 januari. ”Upplystes det NN i Knåda hade en hundvalp hvarå skatt ej betalts under år 1912.
§ 24 den 7 juni . ”Beslöts att inkassera resterande hundskatt för följande.” Så räknas 13 personer upp med vanligtvis en hund. Mest anmärkningsvärt var att källarmästare Carlander på Edsbyns hotell var skyldig fjolårets skatt för sju hundar.

Majblommor

Redan på den här tiden fanns det försäljning av majblommor, ty i § 8 från 15 februari konstateras: ”Föreningen Ovfanåkers Majblomma öfverlämnade 50 kr till fattigkassan såsom bidrag till Per Åströms vård på Säfstaås sanatorium.” Med försäljningen av majblommor samlades länge pengar in för att bekämpa tuberkulosen. Den allra första majblomman såldes 1907 i Göteborg. Idén kom från fru Beda Hallberg och blev omedelbart en stor framgång. Den här insamlingsformen spreds mycket snabbt till alla orter över hela landet, som synes också hit till Ovanåker.

Extra polisman

§21 den 15 februari. Inrättades en extra polismansbefattning och anställdes A.G. Gustafsson att ”biträda vid ordningens upprätthållande hufvudsakligen lördags-, söndags- och helgdagsaftnar vid offentliga möteslokaler och kafféer med flere ställen där basarer hållas och folksamlingar kunna väntas, äfvensom vid offentliga auktioner”. Tydligen förekom en del bus på den tiden också, eftersom socknens fjärdingsman behövde förstärkning.

Brännvinsförsäljningsmedel

Inkomsterna till fattigkassan och kommunalkassan, som disponeras av den här nämnden, kommer till största delen från kommunal skatt. Men en hel del kommer dessutom från skogsaccis, d.v.s. skatt från skogsägare, samt brännvinsförsäljningsmedel. § 27 den16 augusti. ”Till fattigvårdsfonden från Landskontoret 4384,16 kr utgörande brännvinsförsäljningsmedel för året.

Skottpengar

§7 den 13 oktober. ”Uppräknades och brändes näbbar och klor efter 8 kråkor och 9 hökar.
Vid varje möte finns en paragraf med innehåll som den här. Olika antal var det givetvis och ibland gällde det rävöron också.

Nattklubb i Roteberg?

§14 den 7 juni. ”På förekommen anledning beslöts att varna NN i Roteberg för att upplåta rum för supgillen och kortespel uti den af Ofvanåkers fattigvård till honom upplåtna Ofvanåkers kommun tillhöriga Nordanbäcks gård i Rotebergvid äfventyr att blifva uppsagd från lägenheten.
Men NN var tydligen inte född i farstun utan han ordnade upp saken, vilket man kan se i två följande mötesprotokoll.
§14 den 4 juli. ”NN hänvisades till kommunalstämman med sin framställning att få köpa Nordanbäcks gård i Ö:a Roteberg.
§26 den 27 september. ”Till Fattigkassan köpeskilling 400 kr för Nordanbäcks gård af NN enligt stämmobeslut.
Kan det ha slutat med att NN helt plötsligt den här hösten blivit ägare till den tidens nattklubb i Roteberg!?

Den tidens socialtjänst

Här kommer några exempel från den tidens sätt att bistå mindre bemedlade. Det var det allra väsentligaste för den kommunalnämnden/fattigvårdsstyrelsen. De flesta punkterna i protokollen handlar om bistånd i olika former.
Ur protokollet den 27 september:

§ 17. Godkändes Erik Olssons avtal med Olof Jonsson i Flismyren om husrum åt NN för 30 kronor om år räknat.
§ 18. NN infann sig vid sammanträdet och begärde om förhöjt bidrag. Efter en stunds överläggning överenskom styrelsen att tills vidare, tiden räknad från 1:sta oktober skulle följande fattigvård meddelas honom, nämligen dagligen 3 liter skummjölk och månatligt 10 kg rågbröd, 1 kg fläsk, 2 kg margarin och sill för 3 kronor samt kontant 5 kr. NN förklarade sig nöjd med beslutet.
§ 19. Upprättades förteckning för 99 män och 184 kvinnor inom församlingen som styrelsen föreslår kommunalstämman att på grund av fattigdom och sjuklighet böra befrias från att erlägga mantalspengar för år 1914.

Ibland kunde alltså någon som behövde hjälp tvingas ställa sig inför dessa 7-8 ledamöter och redogöra för sin situation. Tjänstemän fanns som sagt inte utan det var Backa Mårten Olsson och ledamöterna som skötte allt.
Det kunde vara att anskaffa 2 famnar ved åt någon, bevilja 2 liter skummjölk om dagen åt någon. Det kunde gälla ett par vadmalsbyxor eller kläder ur fattigvårdsstyrelsens förråd. Men allra vanligast är att till olika barn ordna skor, näverskor, läder till skor eller att betala skomakaren.

Eller ett annat exempel från 7 juni:

§ 4. Nils Jonsson redovisade 43,32 kr som han bekommit efter avlidne understödstagaren NN vilket belopp tillfördes fattigkassan. Hans efterlämnade kläder skulle samlas hos ordföranden.
§ 5. … NN är medellös och saknar anhöriga som kunna åläggas skyldigheten att omhändertaga och vårda henne så beslöts att, därest läkaren föreskriver hospitalsvård, söka plats på någon statens anstalt för sinnessjuka för henne samt att ordföranden skulle ega utfärda ansvarssedel på att Ovanåkers fattigvård betalar kostnaderna för henne …

Den medellöse var återbetalningsskyldig för understöd från fattigvården. Så när någon avled kunde det gå till som i §4.
När det gällde sjukhusvård betalades den normalt av den sjuke eller anhöriga. Men som vi ser kunde behövande få hjälp.

Räkningar

Vid varje sammanträde gick man igenom räkningar som skulle betalas. Vanligen var det 50-100 st men vid ett möte var det 210 st. Beloppen var små och stora, allt från 1,50 till 500 kr. Men i protokollet den 29 november §20 kom det att låta drastiskt när man skrev: ”Beslöts uppdraga åt undertecknad att likvidera sjuksköterskan.

Difteri

Under hösten härjade tydligen difteri. Skolorna i Södra Edsbyn, Torrbergsbo och Ryggesbo fick stänga under några veckor.

Andra tider

Vi glömmer ofta bort att välfärdssamhället är ungt. Mycket av folks välfärd sköttes och bekostades av anhöriga. De som hade behov av understöd fick det allra nödvändigaste av mat, kläder och husrum. ”Den gamla goda tiden” var inte så god alla gånger. Trots att det bara gått hundra år, eller ungefär tre generationer, kan man se vilka förändringar som skett.

Artikeln har tidigare publicerats i Persmässposten nr 93, år 2013.

Torbjörn Lang

Torbjörn Lang

Född och uppväxt i Kyan, men bott ”hela livet” i Märsta. Har alltid varit intresserad av både historia och hembygd. Har som pensionär fått tid att skriva en hel del.