Edsbyns Flygklubb

Flygplanet är en Götaverken GV 38 och tillhörde Edsbyns Flygklubb 1948. Här i luften ovanför Hömyren. Foto: Stig Elvén
Flygplanet är en Götaverken GV 38 och tillhörde Edsbyns Flygklubb 1948. Här i luften ovanför Hömyren. Foto: Stig Elvén

När vi på detta sätt berättar om t.ex. en förening på ett begränsat utrymme, så anser jag att det är absolut historiskt viktigast och intressantast att tala om hur och när det hela började. Denna gång är det Edsbyns Flygklubb som presenteras och då har vi av Kerstin Helmersson fått tillåtelse att bläddra i hennes pappa Tycko Ånners klippalbum.

Tycko var en av flygpionjärerna i Edsbyn och utbildade sig så småningom även till flyglärare och där han t.ex. hade anknytning till Arméns artilleriflygskola inom försvaret en tid. Ett intyg undertecknat av motorflygchefen Uno Sandin i Söderhamn skvallrar om denna kompetens.

Det var, för att ta det ifrån början, redan under våren 1947 som Edsbyns Flygklubb bildades av sju entusiaster: Tycko Ånner, Elof Fransson, Artur Öhman, Pelle Owén, Tobias Wilhelmsson och bröderna Stig och Folke Björnqvist. Man hade då inget plan och det var först året efter som 8 st flygbitna tillsammans köpte ett tvåsitsigt högvingat sportplan av typen GV 38 (Götaverken år 1938). Planet hade 90 hästkrafter i en stjärnmotor, marschhastigheten var 150 km/tim och drog 20 liter i timmen eller lika som en ordinär bil. Detta plan byggdes år 1939 och köptes nytt av ”Knapp Ante” i Kärsåsen i Dalarna. Det renoverades vid F 15 i Söderhamn och stod sedan vid Mohed och väntade på att någon av ägarna skulle göra sina 25 flygtimmar, få ett certifikat och kunna hämta det hem till Byn.

Gösta Forslunds flygskola i Mohed hade ett eget plan, Klemm eller SK 15, och västgöten Hermansson var lärare, men även officerare från F 15 undervisade Börje Uhr och Tobias Wilhelmsson som snart klarade ”certet” och de kunde då ta med planet och landa på det ca 380 m långa fältet på Jonällsåkern i Lillbo.

Man utökade maskinparken då man år 1954 köpte en engelsk Auster som tog 3 personer och som hade flera nya tekniska finesser. Nypriset var 24.000 kr, men det var begagnat med 800 tim och som föranledde en tilltagen rabatt. 100 hästar, marschfart 130-150 km/tim gjorde att Tycko Ånner, Tobias Wilhelmsson och Artur Öhman klarade sträckan Bromma – Edsbyn på 1 tim och 55 min!

Börje Uhr i flygklubbens Auster.
Börje Uhr i flygklubbens Auster.

År 1957 togs det nya fältet vid Roteberg i bruk och banlängden blev bra precis den dubbla eller knappt 800 m. Vid detta 10-årsjubileum hade man redan haft 6 olika plan, bl.a. en Piper Pacer. År 1966 var det dags att lyxa lite då man skaffade den stabilare Cessna 182, 6-cylindrig, 230 hästar och marschfarten 240 km/tim. Denna skylanemaskin hade t.o.m. stoppade dynor. Vid denna tid var flygintresset på topp i Edsbyn och man räknade in 17 man som hade certifikat!

Nödlandningar har förekommit vid några tillfällen och själv minns jag ett plan som tog mark på vår sädesåker söder om Fällbergs eller öster om fältet.

Nödlandning på Prans åker söder om Fällbergs i Roteberg. Pilot var Sten Perols. Flygplanet är en AusterJ/1 Autocrat. Foto: Georg Gagnehed, 1959.
Nödlandning på Prans åker söder om Fällbergs i Roteberg. Pilot var Sten Perols. Flygplanet är en AusterJ/1 Autocrat. Foto: Georg Gagnehed, 1959.

År 1951 var piloten Birger Sjöberg ute för en färd som kunnat sluta med katastrof. Han skjutsade då Stugslåtts Andreas son Ivar Iggström och maka Svea som ville se Räkaklitt med omnejd från ovan. Vädret var inte det bästa och blev sämre då man flög in i en molnbank som inte hade något slut. Man hade från början bränsle för en och en halv timmes flygning och efter ett evigt kryssande kunde man i en glänta se en skylt med namnet Skattungbyn…. Långt ur kurs, försök att nå Orsa flygfält, men motorn hostade och bränslemätaren pekade på 0! Birger fann dock en liten öppning och beslutade att gå ner, allt tycktes gå bra, men ena vingen touchade en björk och planet kastades helt om. Det hela slutade med att turen ordnade att man hamnade på rätt köl och att Ivar klarade sig undan med en hård törn i ryggen. Men planet var tvungen att demonteras för att få det därifrån.

Idag har klubben ett tvåsitsigt experimentklassat plan och det är i princip bara Staffan Iljegård som s.a.s. på hemmaplan är aktivt verksam. Piloterna Mårten Hagardsson och David Larsson är hem någon gång emellanåt och tar då gärna en tur däruppe på åtskilligt lägre höjd än vad de är vana vid.

Den som är historiskt intresserad och vill veta mer om Edsbyns Flygklubb kan rekommenderas att ta kontakt med klubbens egen historiker Tord Backeby. Det han inte vet, är inte värt att veta!

Artikeln har tidigare publicerats i Woxnadalsnytt.

Jan-Erik Johansson

Jan-Erik Johansson

Historiker och huvudförfattare av boken "Kärlek stolthet tradition : historien om Edsbyns IF – de första 100 åren". Skrev boken om Bandybyn i samband med Edsbyns IF:s 90-årsjubileum. Har under 20 års tid arbetat som sportskrivare för Hudiksvalls Tidningen och även varit bandyrapportör för Svenska Dagbladet.